
Barn- och familjefotografering

Jag får ibland frågan om jag fotograferar barn. Självklart gör jag det! Det är superkul att fotografera barn. Och jag fotograferar självklart hela familjer också men oavsett om det gäller bara barnen eller hela familjer vill jag göra det på mitt sätt. Och vilket är det då, kanske du undrar?
Barn är också människor. Bara lite mindre
Jag är verkligen ingen familjefotograf. Eller barnfotograf för den delen. Inte desto mindre gillar jag verkligen att fotografera barn. Jag ser mig som en fotograf kort och gott. En fotograf som älskar att fotografera människor oavsett hur gamla de är.
Smaken är som baken men enligt mitt tycke är många av bilderna tagna av ”familjefotografer” rätt generiska och barnen berövade det mesta av sin personlighet till förmån för någon form mall för hur bilder på barn ska se ut. Det är synd tycker jag för det som – enligt mig – gör det så kul att fotografera barn är att de är så ofiltrerade, Ingen prestige, ingen självmedvetenhet. Ena sekunden gråter de, nästa brister de ut i skratt. Det är just det som är så kul att försöka fånga, deras personlighet. Där och då. Utan krusiduller.
När det gäller vuxna människor försöker vi som porträttfotografer hitta någon form av personlighet och genuina uttryck. Ironiskt nog (eftersom det är betydligt lättare) blir det många gånger precis tvärtom med barn. Det är väldigt synd om du frågar mig. För barn är ju också människor. Bara lite mindre.

Kontakta mig gärna…
FÖR EN BARN- OCH FAMILJEFOTOGRAFERING…
…. om du tycker det jag skrev i förra stycket låter vettigt och du är ute efter genuina bilder med personlighet. Vill du sätta på din nyföding en konstig hatt och stoppa ner hen i en korg är jag nog inte rätt fotograf för dig. Vill du lägga hela familjen barfota, iförda pastellkläder på studiogolvet tittandes in i kameran med ”busiga” ögon bör du också välja en annan fotograf. Typ. Men annars så hjälper jag gärna till.
