Gatuporträtt
Det här med gautporträtt. Att att gå utanför sin komfortzon. När jag jobbar – oavsett om det är en företagsfotografering eller ett bröllop – har jag inga problem att närma mig okända människor för att ta bilder. Rätt självklart egentligen, det skulle ju inte funka annars. Jag gissar att de flesta av mina kunder upplever mig som rätt utåtriktat, pratglad och initiativrik. Det är jag nog. Då. När jag jobbar. När jag har en uppgift och känner mig trygg i det jag gör.
När jag är ”privat”? Not so much! Då ger sig min introverta sida till känna med besked. Under alla dessa år jag fotograferat har jag haft supersvårt att be människor om att få ta en bild på dem. Jag kan inte ens ta bilder på dem i ”smyg”, då känner jag mig som en usling.
Så många gånger jag svurit åt mig själv för bilder jag missat bara för att jag inte vågat, inte ens försökt. I år efter år. Men skam den som ger sig; jag har givit mig tusan på att bli bättre och som en liten motivator har jag gjort ett separat galleri här på hemsidan för de bilderna.
Det är väl kanske inga prisvinnande gatuporträtt direkt även om jag är rätt nöjd med några av dem. Mest nöjd är jag såklart med att jag kommer mig för att fråga överhuvudtaget. Det tar sig.